Tjugo laddplatser på ett garage byggt för tre: hur föreningens elkapacitet mäts, vad lastbalansering över hela garaget gör, hur kostnaden fördelas mellan föreningen och den som laddar, vad bidraget täcker och varför en gemensam lösning slår tjugo egna

Uppdaterad 10 september 2026 · Elektriker Nacka

När den första medlemmen frågar om laddning på parkeringen är det frestande att låta hen dra en kabel till sin plats. När den femte frågar räcker inte garagets el längre, och den som var först har en lösning som ingen annan kan använda. Laddning i en förening är ett gemensamt system från början, dimensionerat för att alla platser ska kunna få laddning, även om bara några får det i dag.

Här går vi igenom hur vi gör en förstudie av föreningens el, vad lastbalansering över hela anläggningen ger, hur kostnader och debitering ordnas och vad som gäller för bidrag.

Förstudien

Först mäts vad föreningens el klarar: huvudsäkringens storlek, hur mycket som redan används på kvällen när alla är hemma, och vad som är över. En mätning under några veckor med logger visar den verkliga toppen. Därefter räknas hur många platser som kan laddas med det som är över, med lastbalansering, och vad en höjning av huvudsäkringen skulle ge. Förstudien visar också var kablar kan dras, om garaget har el fram till platserna och vad en etappvis utbyggnad skulle kosta. Den är underlaget för stämmans beslut.

Lastbalansering över hela garaget

Med lastbalansering delar laddboxarna på den effekt som finns över efter att fastigheten tagit sitt. Tjugo bilar som står över natten behöver inte tjugo gånger elva kilowatt – de behöver några kilowatt var i genomsnitt, eftersom de står i tio timmar. Ett system som fördelar dynamiskt mellan alla platser ger varje bil vad den behöver utan att huvudsäkringen höjs, och prioriterar den som laddat minst. Utan lastbalansering krävs en huvudsäkring som föreningen betalar för varje månad, för en effekt som används några timmar om året.

Kablar och boxar

Från fastighetens central dras en matning till garaget eller parkeringen, ofta till en egen laddcentral, och därifrån en kabelstege eller markkabel längs platserna. Laddboxar monteras på vägg eller stolpe vid varje plats som ska ha laddning nu; kabeln förbereds för de platser som får laddning senare. Boxarna ska vara av en typ som stöder lastbalansering, användaridentifiering och mätning per box. Utomhusplatser kräver boxar och kabel för utomhusbruk och skydd mot påkörning.

Kostnad och debitering

Föreningen bekostar normalt infrastrukturen – matning, laddcentral, kabel fram till platserna – som en gemensam investering, och den som vill ha laddbox betalar boxen eller en högre parkeringsavgift. Elen mäts per box och debiteras den som laddat, antingen via föreningens avgifter eller via en operatör som sköter betalning med kort eller app och tar en avgift för det. Systemet ska kunna byta operatör utan att byta boxar; boxar med öppna protokoll är därför ett krav i upphandlingen.

Bidrag och anmälan

Föreningar kan söka bidrag för laddinfrastruktur från Naturvårdsverket för en del av kostnaden för installation, med villkor om att laddplatserna är för de boende. Ansökan görs innan installationen börjar. Installationen föranmäls till nätbolaget, som godkänner effekten, och vissa nätbolag kräver att lastbalansering finns för att godkänna många platser på en befintlig säkring. Vi sköter förstudie, anmälan och installation, och lämnar dokumentation som föreningen behöver för bidraget.

Laddning i förening – ordningen

Så ser det ut i Nacka

Vanliga frågor